Ko-släpp på Björkan

Äntligen har de kommit tillbaka till vår äppelträdgård, som under de 15-år vi bott på gården även fungerat som sommarhage åt grannens kor. Dom blir som trogna vänner som kommer springande emot oss så fort vi visar oss.

 

Lite ansvar och jobb följer också med fadder-skapet för de 25 korna. De ska ha färskt vatten varje dag. De dricker si så där 20 liter var när det är varmt och soligt.

 

Visst är det trevligare att jobba när man har sällskap. M kompletterar lusthusfasaden med lite panel, jobb som blev över från i fjol. Men nu tar vi nya tag, både interiört och exteriört. Själv stod jag inne i huset större delen av söndagen och målade, gråblå matt linoljefärg på väggarna och traditionell grönumbra linoljefärg på  fönsterfodren (samma som på utsidans knutar och foder). Mer om det en annan dag.

 

Muuuuuu / Annica med vänner

 

Stolt med ålderns rätt!

Ebba Brahes lusthus anno 1636

Förmodligen är det här Sveriges äldsta bevarade lusthus. Har du varit på plats och tittat in? Om inte, har du en fantastisk upplevelse framför dig! Du hittar det rosa åttkantiga huset på bergsmansgården Bockhammar i Skinnskattebergs kommun i Västmanland.

 

Det sägs ha tillkommit p.g.a. Ebbas romans med kung Gustav II Adolf, fyra år efter hans död i Lützen. Hit sökte sig då Ebba för att i lugn och ro kunna läsa breven från sin ungdomskärlek.

 

Här var det bra akustik och kanske var det på den lilla väggfasta bänken Ebba satt när hon sägs ha sjungit en visa varje morgon.





Här spanar vår lilleman in bruksdammen, och det är mitt i dammen som lusthuset är byggt.  

 

Två charmiga broar från båda sidor om dammen leder fram till lusthuset. Förra sommaren råkade vi av en slump upptäcka denna kulturskatt. Kanske återvänder vi i år igen.

 

Vårvindar friska  / Annica

 

 

 

Sista rycket i Krylbo

Nu är vi framme i augusti månad och inte mycket återstår. Att klättra upp på taket och plocka ner tegel och sedan undertaket kändes helt överjävligt. Det kostade en bra slant, men vi valde att ringa efter en stor stark kranbil som raskt rev ner hela härligheten. Tyvärr går takbrädorna inte att återanvända, istället kommer de att värma gott i öppna spisen i hallen till vintern.

 

Städning, städning och åter mera städning. Det här var den tråkigaste biten av flyttprojektet. Men bakom granarna döljer sig en fin badsjö. Där tog vi ett dopp efter varje arbetsdag. Inte för att svalka oss, förra sommaren var både tillräckligt sval och blöt ändå. Vi behövde främst skrubba bort den värsta smutsen, innan vi kunde sätta oss i bilen och rulla hem de 10 milen till Björkan.

 

 Roligast var att efter sju månaders slit och släp ringa timmermännen och meddela att nu var stunden kommen då själva stommen skulle plockas ner.

 

Ha en skön vecka/Annica

Frosseri hos trädgårdsmästaren

Vallmo, Flitiga Lisa, vita rosor, hängpelargoner, murgröna, gräsfrö, gödsel, planteringsjord, täckbark, verandamatta, trädgårdsplattor m.m.. Tyävrr har jag ingen bild på när jag i lördags försöker ta mig igenom kassan i trädgårdsbutiken. Ensam fyllde jag två stora vagnar som jag inte lyckades bemästra. En och annan kund fick sig en smäll. Lyckades till slut komma fram till min bil och trycka in lasset där bak.

 

På hemvägen körde jag förbi en loppis och köpte några fint slitna gröna drickabackar. Vad ska jag ha dem till? Vet inte,  men färgen gillar jag och de passar bra till bryggarstolarna och bockarna som jag målat med oxidgrön linoljefärg. Bordsskivan har vi också återanvänt. Den var tidigare en del av en jättelik stenmangel som säkerligen stått i vårt hus sedan det byggdes.

Lagom till att M på söndagseftermiddagen kom hem från Göteborg efter att ha spungit varvet, hann jag få ned alla växter i jorden och fröna i backen. Vi avslutade arbetsdagen med att tända eld på skräphögen med gammal bråte från i fjol.

 

Hörs snart igen/Kram Annica

 

 

Nu går vi ut ...

Så har det blivit dags att riva allt som går, även på utsidan. Här ryker fönster, foder och fasadpanel. Kofoten är vår bästa vän, till och med pojkarna har varsin egen.

 

Inte mycket kvar att hurra för, bara en halvrutten timmerstomme. Krylbohuset känns nu helt ödelagt och skräphögarna är på väg att växa över våra huvuden.

 

Men det finns inga hopplösa fall. Vänta ska ni få se .....

 

Soliga hälsningar / Annica

 



Kvickrot, kvickrot & kvickrot

Verandagolvet var grått, slitet och fult ända tills igår. Med lite Roslagsmahogny blev det mörkt och fint, för att inte tala om den underbara doften som Roslagsmahognyn ger ifrån sig. Känns som att sitta på en båt eller brygga när man är på verandan och känner doften från det nyoljade golvet. Den slitna ytterdörren fick lite uppfräschning med samma medel. Idag skickade vi också ut pelargonerna, en chansning, måtte det inte bli frost.

 

Efter lördagsförmiddagens obligatoriska loppisrunda har hela familjen krattat, krupit runt i rabatterna och rensat kvickrot. Inte så bildmässigt. Istället får ni se blomsterhörnan intill lusthuset.

 

Trevlig lördagkväll / Kram Annica med familj.

Uterum på Björkan

Jag har gjort många reportage genom åren, bl.a. till AntikVärlden. Oftast brukar jag inte välja en miljö hemma hos mig själv, men det händer ....

 

... som här t.ex.. Vår gård är perfekt, här finns hur många naturliga uterum som hellst. Synd bara att jag inte hinner arrangera så här vackert till mig själv och min familj. Men en sak har jag lärt mig under de här åren som inredningsskribent och stylist. Hemmen och trädgårdarna som visas upp, är i verkligheten inte så välstämda i form och färg och inte heller så välstädade och välarrangerade som det ser ut. Gäller inte minst våra egna hus och trädgårdar.

 

För att hitta alla de rätta detaljerna till fotograferingen får jag ofta botanisera även i mina egna förråd. Men först börjar jag leta hos antikhandlare och mina samlarvänner. De brukar alltid ställa upp.

 

 Blev det tid över till mig och min duktiga fotograf Per Eriksson från Falun, att ta en kopp kaffe? Nej!

 

 

 

 

Men vi hade en fantastiskt solig, varm och mysig dag. Till och med M:s gamla franska bil och min lilla leksakssamling fick sola sig i glansen.

Trevlig Helg/Annica

Galen i textil.....

.... också.

Siden, sammet, trasa eller lump?

Det spelar ingen roll, jag älskar gamla textilier. Här är min senaste lilla samling, som ligger framme för att jag ska få inspiration att sätta fart. Kanske blir det ett överkast, ett hårspänne eller kuddar med någon udda dekoration på. Har du något förslag?

 

 

Senaste helgens fynd, gamla handvävda ripsmattor. De är fina som de är. När Krylbohuset är på plats kommer dom till användning igen.

 

Glada "Galen i hälsningar" /Annica

 

Tömt på liv och mening

 

Ett hus och ett hem är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.

 

Här har vi plockat ut allt invändigt och tagit rätt på det mesta, men det blev en hel del bråte över som vi inte kan återanvända. Ut skall även allt det här, innan timmermännen kan sätta tänderna i stommen.

 

Tycker synd om huset som strippats in på bara stockarna. Men snart skall det få komma hem till oss på gården Björkan.

 

Varma måndagshälsningar/Annica

 

Här är det

Här ska det stå, till vänster om vårt bostadshus uppe på gården Björkan. 1700-talshuset från Krylbo ligger fortfarande nedpackat i väntan på att vi ska röja undan det som syns här.

 

Under stora granen har vi vinterförvarat takteglet.

 

Det blev ingen maj-brasa i år. För blåsigt och torrt. Men kanske nästa helg ??? Därefter hoppas vi på besök av grannen med den stora starka grävaren. En torpargrund står överst på "att göra"-listan.

Ha en skön Söndag/Annica

Minnesvärd måltid

Ren och skär lycka för alla sinnen är en måltid på den gamla bergsmansgården Staberg från tidigt 1700-tal, strax utanför Falun. Restaurangen är inrymd i den före detta ladugården.

 

Varmt och ombonat är det runt buffébordet, som står uppdukat i spiltorna mitt i rummet. Betydligt kallare och gråare då, att vandra runt i barockträdgården. 

 Mycket kärlek, känsla och kunskap i generationer måste vara anledningen till att både de gamla byggnaderna, hyttorna och barockträdgården fått leva vidare. Missa inte den här lilla pärlan, som är en del av Faluns världsarv. Jag rekommenderar dock ett besök en lite varmare och soligare dag än denna kyliga majlördag.

 

Varma  lördagskramar/Annica

 

 

 

 



Karins glada kök

Ett kök ska vara inbjudande, hellst med en stor, mjuk kökssoffa som inbjuder till långa sittningar och djupa samtal. Färgerna ska vara varma och harmoniska, inte för många. Precis så är kompisen Karins kök.

 

En avslappnad och skön blandning med fokus på  nostalgi, form och färg.

 

Ofta är det de enkla, vardagsföremålen som är de charmigaste.

 

Tack Karin för att jag fick tjuva lite inspiration hos dig.

 

Trevlig Helg/Annica 

 

Folkfest i Gysinge

 1:a maj hade vi traditionsenligt öppet hus på min arbetsplats - Gysinge Centrum för byggnadsvård i Gästrikland. Fullt med aktiviteter och nyfikna kunder i alla åldrar -  runt om i alla hus och trädgårdar. Men mest nyfikna blickar drog vår färgmästare till sig, när han kokade en gröt på rågmjöl. Efter att ha tillsatt även rödpigment blev det en fin fin  klassisk röd slamfärg.

 

 När Göran Gudmundsson skulle berätta om vår nya tapetkollektion "Original" strömmade så många nyfikna till att jag var orolig för att de 200 år gamla golvet i huset "Nästgårds" skulle braka samman. Själv trängde jag mig in bakom sängen i sovrummet för att kunna komma åt att plåta.

 Här ser ni en av dessa fantastiska "1800-talstapeter" som kommit till tack vare små tapetrester som Göran lyckats spåra upp under sina konsultuppdrag, då han besökt mängder av stora och små gårdar runt om i vårt avlånga land. Tapeterna är inte perfekt tryckta, vilket är hemligheten bakom dess charm.

 

Maria från Lermakeriet utanför Gävle. Hennes lejonkrukor i varmgult, mossgrönt och vitt är helt fantastiska.

 

Anders (företagets gladaste och charmigaste medarbetare) passade på att bättra slamfärgen på ett av våra lusthus. Dörren blev som ny efter att han strukit lite restaureringsolja på den solblekta och torra linoljefärgen.

 

En trött men glad VD, pustar ut efter dagens slut.

Sköt om er och era hus. Hörs snart igen/Annica