Det sliter och gnager i hjärtat när vi river bort alla paneler, socklar, lister, räcken, trappor och dörrar. Vi gör våld på huset.
Men vi hade inget val, tändstickan var ruggigt nära innan vi startade vårt räddningsprojekt. Tänk när den här liggande panelen kommer på plats igen i övervåningens stora sal och jag får ta fram linoljefärgsburken som det står grön umbra på.
I går ringde timmermannen och berättade att han börjat nytimra för att kunna byta ut alla ruttna partier. Om en månad kanske timmerbilen med vårt kära Krylbohus kommer farandes upp genom lönnallèn.
Måtte bara Tjälen gå ur jorden snart så vi kan börja fixa grunden.
Varma hälsningar från oss på gården Björkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar