Sten för sten....

Vi läser i byggnadsvårdsboken att man ska börja med att riva skorstenen och muren hela vägen ner till den stora öppna spisen i undervåningen. Målsättningen är att kunna återanvända stenarna. Sagt och gjort, en kofot och en hammare och de flesta stenar och murar rasar av sig självt.

Vår kära vovve klarade sig ganska länge men till slut fick han en tegelsten i huvudet och vandrade vidare ...  precis som den mumifierade katt som ramlade ner i min famn när mannen drog ut spjället till spisen.                    Många kubik blev det. Vi bar ut och staplade dem prydligt mot husväggen. Tungt och tidskrävande, men oj vad vi var nöjda när all sten var utplockad. Ända tills vännen byggnadsvårdsproffset kom och hälsade på. Efter att ha tittat på stenhögen utbrister han:

- Det ser ut som om alla stenar är brända av sot, de går inte att återanvända. Puh.

Veckor av bortkastat jobb och träningsvärk i både armar, handleder och nackar.

  

Har man inte huvudet med - får kroppen lida! Kram Annica